Ystads Frivillige Bergnings-Corps
Mer om historienTillbaka
1833 kom en 53-årig köpman och tulltjänsteman från Visby.
Hans namn var Johan Wilhelm Fåhræus.
Han var en mycket klarsynt man som utnämnts till tullkontrollör och skulle arbeta i Ystad. Eftersom han kom från Gotland, där det ju fanns liknande lätt antändlig bebyggelse och undermåligt brandväsende, hade han tidigt börjat arbeta för en frivilligorganisation.
Natten den 23 oktober 1838, samma år som Växjöbranden, vilken orsakade att omkring 700 människor blev hemlösa, började trumslagarna trumma på Stortorget i Ystad och straxt efteråt hördes tornväktaren låta som en galen valross. En röd lykta hängdes ut i östlig riktning och stora kyrkklockan dånade. Katastrofen var nära! Det hade tuttat på i dubbel bemärkelse vid Revhusen, fiskelägret ute vid världens ände.
Denna händelse gjorde att Fåhræus fick gehör för sina idéer. Men ingenting konkret hände förrän den 1 april! 1839 när stallet vid Stora Östergatan och Teppgränd stod i ljusan låga.
Nu gjorde Johan Wilhelm Fåhræus slag i saken. Den 14 april 1839 bildade han en sjumannakommitté som bestod av handlaren Lars Andreas Cronholm, handlaren Fritz Hemberg, boktryckaren J. Österberg, smedmästaren Christian Otterström, bryggaren P. Swensson och Axel Wilhelm Bolinder. Snabba beslut fattades.
Den 29:e var saken klappad och klar. Ystads Frivillige Bergnings-Corps med Fåhræus-organisationsplan som grundlag var bildad. Fåhræus valdes till chef och Axel Bolinder blev sekondchef. 128 namn finns med på listan över medlemmar vid starten. Stiftelsedagen bestämdes till Torsdagen den 19 september 1839, klockan 3 på eftermiddagen. Det blev pompa och det blev ståt.
Stortorget var sprängfyllt med folk. Musikkåren som anställts, spelade av hjärtans lust. Corpsen var uppställd med chefen Fåhræus och sekondchefen Bolinder, prunkande i plymerade hattar, likt påfåglar. Borgmästaren Tage Sylvan liksom kommerserrådet Carl-Martin Lundgren var naturligtvis där.
Fåhræus döttrar hade broderat en röd och en vit sidenfana med guldtråd som överlämnades till kåren. Som tack för arbetet fick de var sin juvelring av FBC tillsammans värda 66 riksdaler och 32 skillingar och man ler litet då det nogsamt finns beskrivet att ringarna inte belastade kårkassan. Frivilliga mannar i en frivillig kår gör naturligtvis en frivillig insamling till de sköna damerna.
Tillbaka